Den grundläggande arbetsprincipen för ett stereomikroskop innebär användningen av två separata optiska vägar, en för varje öga, vilket ger en kikare. Detta binokulära syn gör att hjärnan kan uppfatta djup och tredimensionalitet, liknande det vi upplever med våra egna ögon.
Här är en förenklad förklaring av hur ett stereomikroskop fungerar:
Optisk väg: Stereomikroskopet består av två separata optiska vägar, en för varje öga. Varje optisk bana inkluderar en serie linser och speglar som manipulerar ljuset innan det når betraktarens ögon.
Objektivlinser: Stereomikroskopet har två objektivlinser monterade på ett roterande torn. Dessa linser är designade för att ge låg förstoring och ett brett synfält. De fångar ljuset från provet och bildar två lite olika bilder - en för varje öga.
Interpupillär justering: Avståndet mellan våra ögon, känt som det interpupillära avståndet, varierar från person till person. Stereomikroskop har vanligtvis en interpupillär justeringsmekanism som gör att observatören kan justera avståndet mellan okularen för att matcha deras eget interpupillära avstånd.
Okular: Varje optisk bana har ett okular som betraktaren tittar igenom. Okularen förstorar ytterligare bilderna som bildas av objektivlinserna och riktar dem in i betraktarens ögon.
Kikarvy: Eftersom de optiska banorna är något åtskilda, ser varje öga en något annorlunda bild av provet. Denna skillnad i bilderna är det som skapar uppfattningen om djup och tredimensionalitet. Hjärnan integrerar de två bilderna för att bilda en enda tredimensionell vy.
Belysning: Stereomikroskop har ofta inbyggda belysningssystem, såsom infallande (överst) eller genomsänt (botten) belysning. Dessa ljuskällor lyser upp provet, förbättrar synlighet och ger kontrast för observation.
Fokus och förstoring: Stereomikroskopet låter betraktaren justera fokus genom att höja eller sänka objektivlinserna. Vissa modeller erbjuder även zoomfunktioner, vilket möjliggör varierande förstoringsnivåer för att passa olika behov.
Genom att kombinera den kikare vyn, låg förstoring och tredimensionell perception är stereomikroskop särskilt användbara för uppgifter som kräver finmanipulation, dissektion eller detaljerad undersökning av större föremål, såsom kretskort, geologiska prover, smycken eller biologiska prover.